2009-09-23
21:11:27
21:11:27
Nu får det fanimej vara nog!
Ja , jag vet att jag skrivit en del om att man ska vara så positiv som det bara går och vara tacksam för det man har istället för att klaga och sukta över det man inte har. Men nu har jag fan fått nog, jag vägrar låta någon köra över mig. Ingen överhuvudtaget. Korta utdrag från helvetesdagen:
Försov mig. Louise fick vänta . Som vanligt. Hon blir kinkig och jag känner mig dum. Inget ovanligt det heller , att jag tabbar mig då.
Vi skulle till Lysekil med skolan. Och jag hann varken äta frukost eller fixa något att ta med. Vilket betydde att Martina inte fick äta något på hela dagen.
Jag tyckte att det fixar jag , bara att bita ihop. Så länge jag inte hamnar i samma bil upp som M eller S satt i . Dom beter sig så otroligt respektlöst mot alla andra och jag tycker det är oerhört påfrestande.
Självklart hamnar jag i samma bil som S. Blir tvungen att lyssna på tjötet hela vägen upp. Fixade det genom att simulera koma och slipa bli direkt tilltalad.
Dagen däruppe förflyter utan större svårigheter. Tills vi ska sitta och lyssna på en gubbe som tjötar om hummer och krabbor. Och drar över tiden en halvtimme.
I bilen på vägen hem ryker man självklart ihop med S. Tål henne endast så länge hon inte behandlar mig eller mina närmsta vänner respektlöst. Då fick hon skylla sig själv. Inte rätt tillfälle, med tanke på att mitt blodsocker befann sig långt nere i tårna, får idiotiskt kort stubin då ... Kanske även borde tillägga att hon är 35-40 år? Då borde man lärt sig att uppföra sig någorlunda hyfsat , trodde jag. Jag hade fel. Blev i alla fall tyst på henne sen. Poäng till blondie! Efter en timme till med extremt tryckt stämning i bilen , blandat med viss lättnad från oss alla över att det äntligen är radion man kan höra, är det dags att byta bil i kungälv och efter ytterligare en stund är man hemma. Och har rätt exakt tjugo minuter på sig innan man som senast måste vara i stallet , eftersom det var hoppträning som stod på schemat. Behöver jag tillägga att mat var rätt högprioriterat då? Lyckades lösa det så man fick skjuts till stallet dessutom , eftersom det inte hade funnits en chans att jag hunnit annars.
Yes , äntligen börjar det bli lite flyt , humöret börjar gå upp igen!
Gör iordning lilla Pricken, stressar för att hinna i tid och går ut för att börja värma upp. Ringer tränaren efter en halvtimma för att fråga när hon kommer ut, och får svaret att hon har haft så mycket att göra, hon orkar inte. Hon ser mig från köksfönstret, jag kan ju ta några språng så ringer hon om det är något. Jag blev så jävla förbannad , så gör man bara inte. Jag betalar precis lika mycket som dom andra för en träning, men är tydligen inte tillräckligt lovande för att det ska vara värt det.
Jag blir så fruktansvärt trött, känner mig som en jävla sko. Som alla trampar på . Nej, dags att bryta ihop litegranna så man kan resa sig starkare igen. Fuck this shit, jag skiter i det nu.
//M
Försov mig. Louise fick vänta . Som vanligt. Hon blir kinkig och jag känner mig dum. Inget ovanligt det heller , att jag tabbar mig då.
Vi skulle till Lysekil med skolan. Och jag hann varken äta frukost eller fixa något att ta med. Vilket betydde att Martina inte fick äta något på hela dagen.
Jag tyckte att det fixar jag , bara att bita ihop. Så länge jag inte hamnar i samma bil upp som M eller S satt i . Dom beter sig så otroligt respektlöst mot alla andra och jag tycker det är oerhört påfrestande.
Självklart hamnar jag i samma bil som S. Blir tvungen att lyssna på tjötet hela vägen upp. Fixade det genom att simulera koma och slipa bli direkt tilltalad.
Dagen däruppe förflyter utan större svårigheter. Tills vi ska sitta och lyssna på en gubbe som tjötar om hummer och krabbor. Och drar över tiden en halvtimme.
I bilen på vägen hem ryker man självklart ihop med S. Tål henne endast så länge hon inte behandlar mig eller mina närmsta vänner respektlöst. Då fick hon skylla sig själv. Inte rätt tillfälle, med tanke på att mitt blodsocker befann sig långt nere i tårna, får idiotiskt kort stubin då ... Kanske även borde tillägga att hon är 35-40 år? Då borde man lärt sig att uppföra sig någorlunda hyfsat , trodde jag. Jag hade fel. Blev i alla fall tyst på henne sen. Poäng till blondie! Efter en timme till med extremt tryckt stämning i bilen , blandat med viss lättnad från oss alla över att det äntligen är radion man kan höra, är det dags att byta bil i kungälv och efter ytterligare en stund är man hemma. Och har rätt exakt tjugo minuter på sig innan man som senast måste vara i stallet , eftersom det var hoppträning som stod på schemat. Behöver jag tillägga att mat var rätt högprioriterat då? Lyckades lösa det så man fick skjuts till stallet dessutom , eftersom det inte hade funnits en chans att jag hunnit annars.
Yes , äntligen börjar det bli lite flyt , humöret börjar gå upp igen!
Gör iordning lilla Pricken, stressar för att hinna i tid och går ut för att börja värma upp. Ringer tränaren efter en halvtimma för att fråga när hon kommer ut, och får svaret att hon har haft så mycket att göra, hon orkar inte. Hon ser mig från köksfönstret, jag kan ju ta några språng så ringer hon om det är något. Jag blev så jävla förbannad , så gör man bara inte. Jag betalar precis lika mycket som dom andra för en träning, men är tydligen inte tillräckligt lovande för att det ska vara värt det.
Jag blir så fruktansvärt trött, känner mig som en jävla sko. Som alla trampar på . Nej, dags att bryta ihop litegranna så man kan resa sig starkare igen. Fuck this shit, jag skiter i det nu.
//M
