Martina

Jag har tävlat sen jag fick min första ponny.
Då var jag 13 år , hade precis slutat sexan.
Jag tävlade varje säsong , mitt mål var att hela tiden bli bättre och hoppa högre.
Fick många placeringar, ponnyn tyckte det var roligt att tävla och hoppa!
Som alla andra tonåringar växte jag så det knakade , efter några år började jag bli växa ur min älskade c-ponny.
Hon tyckte det var obehagligt att hoppa dom höjderna vi kommit upp i när jag var så pass lång , och stoppen började komma. Dom blev fler och fler , aldrig hemma på träning men ute på tävling.
Jag hade redan köpt en juniorhäst och börjat tävla henne så steget var inte så stort att gå över helt och sluta tävla ponny.
Men även om jag inte tävlade henne längre så red jag henne varje dag.
Skolan började ta mer och mer tid , och för att ha lite tid att träffa vänner och plugga mer bestämdes det att ponnyn skulle börja gå lektion några dagar i veckan , på ridskolan vi var uppstallade på.
Hon tyckte inte om det i början , för ridläraren skrek så mycket! Hon hade alltid varit väldigt känslig för ljud och det var hemskt obehagligt att det stod någon i mitten av ridhuset och gapade. ( Speakern ute på tävlingar hade hon som tur var vantt sig vid)
Med mycket mutor och kel från ridläraren vande hon sig med det med , och stormtrivdes med att lära barnen att rida, hon var snäll och försiktig med dom mindre men med dom lite större , duktigare ungarna hade en lite piggare ponny att se fram emot.
Till slut kom den regninga dagen då det kom fram en tjej på ridskolan som var intresserad av att köpa henne .
Dom sade att dom ville ha henne kvar i stallet vi hade henne i , så steget kändes inte så stort.
Det var dags att hon fick lära upp en ny flicka.
Hon gick fortfarande på  ridskolan några dagar i veckan , hon trivdes med det och behövdes.
Helt plötsligt en dag , utan förvarning flyttade dom henne. Det var stallets ägare som bad mig säga adjö medans jag kunde. Jag bad om deras nummer så jag kunde hälsa på och det fick jag.
Åkte till det nya stallet några gånger , men lika många gånger var det andra saker som kom emellan.
Efter ett par år hade dom bytt nummer och jag hade inte hälsat på på väldigt länge.
Hon var en underbar ponny som jag lärde mig rida på , och det var på henne jag slutade "åka" häst.
Sägs det inte att första kärleken alltid kommer ha en speciell plats i ens hjärta?...





Första hösten, - 04 borde det varit då.