Martina

Kan summera dagen som bra. Har väl inte direkt hänt något spännande, mest väntat, och frusit. Hade i alla fall det där efterlängtade mötet med min lärare, och det blev bestämt vilka lektioner jag ska gå på.

Jag har bara svenskan kvar nu, sen är jag  klar!

Kommer visserligen inte gå ut med toppbetyg, men kan ju alltid läsa upp senare. Eller om jag passar på att ta ett par behörigheter till om jag behöver gå nästa termin med.
Surt som sjutton att vi inte kunde haft detta möte tidigare, så hade det funnits stor chans att jag hade fixat det på dom sista månaderna. Men det är ju inte så det funkar på min skola, det gäller att hålla kvar eleverna så länge som möjligt, och vi ska helst vara helt ovissa om våran framtid. Hur många terminer vi har kvar att gå, till exempel. Totalt onödigt vetande, då är pluttifikationen massa mycket viktigare.

Wellwell, ju längre jag blir kvar där, desto längre tid är det kvar tills jag kan få börja mitt liv på riktigt känns det som.
Ja, jag är seriös när jag säger det. Jag vill tjäna egna stålar, ha ett eget liv, jagvill få äta nutella direkt ur burken utan att någon klagar, jag vill ha körkort och ett eget hem som jag kan få bestämma i. Jag förväntar mig inte att jag ska sticka hemifrån på avslutningsdagen, det är fruktansvärt lyxigt att få bo hemma, men självklart vill jag ha eget. Jag vill få vara min egen, eller möjligen K´s. Det är nog det jag allra helst skulle vilja nu, att få vara nära honom. Men där är det ju självklart inte skolan som bromsar, det är så  himla mycket annat istället.

Blablabla, I know.

Men det är detta som snurrar i mitt huvud idag.

Tror jag blev lite förfrusen när jag väntade på bussen hem förut.


// M