Martina

Som ni säkert har anat så är det lite bloggtorka här i hörnet. Känner mig inte helt i form och ser ingen anledning till att ordbajsa på måfå bara för att.

Kan dock berätta att Pricken fick hoppa studs igår, och ska longeras idag.

Och att jag skulle behöva några uppmuntrande ord.


// M

Idag har verkligen varit en slapp dag, är sjukligt trött så har verkligen inte orkat dra igång nått.
Red som vanligt lektion på kvällen för Linda, det gick inte vidare... Pyret vill nog ha sin vintervila nu ;)

känns så sorgligt att det var sista lektionen. Har inte fått avslutningsdiplomen på flera år, men nu fick jag ett som minne. Jag har liksom ridit för Linda minst en gång i veckan, i över tio år nu. Periodvis fler gånger i veckan, som innan jag skaffa min första ponny och jag fick vara med och rida till ponnys som dom skaffa. Praktiserade ju där i en termin med, efter nian, då spenderades ju minst åtta timmar varje vardag där. Och nu ska väl stället jämnas med marken, när dom flyttar.

Visst, Linda och Annika har väl drömt om att få ha ett större ställe i över tio år nu, men deras lilla ranch har varit ett andra hem för mig sen jag gick i fyran.
Jag vet precis hur allt ska göras, rutinerna sitter i ryggmärgen och jag kan alla Lindas svar på mina tusen frågor utantill.

Visst kommer jag åka och träna för Linda på det nya stället med, men det känns fortfarande jobbigt att lämna den för trånga manegen, men det kassa underlaget och dåliga belysningen, och stallet utan varmvatten som är så kallt att fyra av mina tår fortfarande alltid blir konstigt förgade när jag blir för varm eller kall.

När jag gick igenom min jobbiga tonårstid och umgicks med lite suspekta typer, så tog jag med dom så Linda fick träffa dom. Inte hem. Jag har alltid pratat med henne om allt, och jag har alltid fåttt råd som varit värda att följa. Och jag vet att vi kommer fortsätta ha kontakt, men jag har så svårt för förändringar.

Det lilla stallet med tio boxar och enn pytteliten manege, som ligger strax utanför centrum har varit mitt andra hem i närmare tio år. Det känns tungt att lämna det.



Jag fick mitt första avslutningsdiplom -98 och det sista -09.



// M

Kan summera dagen som bra. Har väl inte direkt hänt något spännande, mest väntat, och frusit. Hade i alla fall det där efterlängtade mötet med min lärare, och det blev bestämt vilka lektioner jag ska gå på.

Jag har bara svenskan kvar nu, sen är jag  klar!

Kommer visserligen inte gå ut med toppbetyg, men kan ju alltid läsa upp senare. Eller om jag passar på att ta ett par behörigheter till om jag behöver gå nästa termin med.
Surt som sjutton att vi inte kunde haft detta möte tidigare, så hade det funnits stor chans att jag hade fixat det på dom sista månaderna. Men det är ju inte så det funkar på min skola, det gäller att hålla kvar eleverna så länge som möjligt, och vi ska helst vara helt ovissa om våran framtid. Hur många terminer vi har kvar att gå, till exempel. Totalt onödigt vetande, då är pluttifikationen massa mycket viktigare.

Wellwell, ju längre jag blir kvar där, desto längre tid är det kvar tills jag kan få börja mitt liv på riktigt känns det som.
Ja, jag är seriös när jag säger det. Jag vill tjäna egna stålar, ha ett eget liv, jagvill få äta nutella direkt ur burken utan att någon klagar, jag vill ha körkort och ett eget hem som jag kan få bestämma i. Jag förväntar mig inte att jag ska sticka hemifrån på avslutningsdagen, det är fruktansvärt lyxigt att få bo hemma, men självklart vill jag ha eget. Jag vill få vara min egen, eller möjligen K´s. Det är nog det jag allra helst skulle vilja nu, att få vara nära honom. Men där är det ju självklart inte skolan som bromsar, det är så  himla mycket annat istället.

Blablabla, I know.

Men det är detta som snurrar i mitt huvud idag.

Tror jag blev lite förfrusen när jag väntade på bussen hem förut.


// M

Det här är en uppföljning på inlägget jag skrev igår. Det om den fruktade grisförkylningen ja.

Tänkte lägga till en myt och en sanning jag hört, berättat av personer oberoende varandra. Det är alltså samma människa dom pratar om.

Myt.-
Hon vaccinerade sig och blev jättedålig senare på kvällen. Dom fick hämta henne med ambulans. Tydligen hade hon redan influensan när hon blev vaccinerad, och hade dött om hon inte fått vaccineringen samma dag. Vaccineringen lindrade alltså influensan så att hon överlevde.

Ja men så måste det ju ha gått till. Med tanke på hur ett vaccin fungerar, att det är som en "lindrigare" version av den riktiga sjukan. Som får kroppen att reagera och bli immun. Den är alltså inte en permanent medicin som ligger och väntar på att få bota din sjukdom.

Sanning.-
Dom hann ge henne halva vaccinsprutan innan hon fick en anafylaktisk chock. Hon blev röd i ansiktet, fick blodtrycksfall och rodnaden spred sig till resten av kroppen. Hon fick snabbt vård.

Hon fick alltså en allergisk chock med andra ord.


Självklart är det skrämmande med allergiska reaktioner, det kan gå riktigt illa.
Men i mina ögon är okunskapen nästan värre, den är inte lika lätt att behandla.

Som jag skrev i förra inlägget gör alla som dom tycker är bäst, riskgrupper med. Tror tillochmed jag ingår i en sån själv, eftersom jag är ung? Dom unga skulle ju drabbas värst, efter vad jag har hört. 

Detta är som sagt en disskusion jag gärna ger mig in i. Bland annat HÄR.


// M

Det här har varit en riktig jävla skitdag, jag måste sluta försöka vara på flera ställen samtidigt. Det går liksom inte, rent fysiskt. Bara att ladda om och försöka igen. Jag är för trött nu, jag är inte sjukskriven 50% för att jag tycker det är roligt. Åh vad jag önskar att det fanns såna där robotar som man har sett på reklam, som kan ställa upp och hjälpa till. Ni vet, robotarna som går och handlar och är på jobbet medans den riktiga snubben är iväg på annat? Just nu känns det som att jag har försökt göra samma sak idag. Dela mig själv på mitten och göra allt, samtidigt.


Det gick inte bra.


// M

Jag har avvecklat mitt beroende för facebook helt och hållet. Det är smått sjukt, jag som nördade där dag och natt förr i tiden (Ja, för typ ett par månader sedan....)

Känner mig duktig. Belöning består av snus.

Nu vet ni!


//M

Jag har en svag känsla av att fel människor tog åt sig av ett par saker jag skrev i förra veckan.
Om det nu var så kan jag meddela att det var inte dig jag menade.

No hard feelings, ok?

För isåfall lär det leda till detta ;



*LäskigHotBildSomBlogg.seVägrarPubliceraFörAttDomHatarMig*
*ViLåtsasDenÄrHär*


//M

Du tittar på ett inlägg som är fullproppat med mina egna tankar och funderingar, om du inte har förnyat ditt medlemsskap i intresseklubben nyligen tror jag du gör bäst i att scrolla ner..

Som jag sagt förut så har jag världens bästa vänner. Men det finns trots allt olika sorters vänskap, Vissa hälsar man bara på lite snabbt när man möts på stan medans man tar en riktigt lång fika med andra man stöter på. Vissa har man samma intressen som , andra delar man inte en enda åsikt med, men man kommer överrens ändå.
Vissa är bra på att lyssna när man har det tufft, stötta och få en på bättre tankar medans andra sprudlar av energi och drar men andra i deras underbara virvelvindar.

Sedan finns det dom som ställer frågor och säger saker på ett väldigt oskyldigt sätt men samtidigt får en att må sämre. Dom orden måste inte alltid vara att man är sämre eller fulare , men dom har precis samma effekt. "Vänner" som man ställer upp för , och stöttar och hjälper så gott man kan , men som aldrig kan ge något tillbaka. Människor som alltid tror att dom är lite  bättre, att enda sättet att göra rätt på är sättet som dom gör det på , människor som måste ha kontrollen och aldrig gå med på någon annans planering. Ni vet vilka jag snackar om , dom där som inte är helt säkra på om den nyinköpta tröjan verkligen är i din färg, föreslår att du kanske ska prova en annan frisyr när du precis gjort dig snygg inför krogen, som alltid ska vara bättre och berätta vad h*n varit med om när du berättar något. Vännen som du bjuder med på bio, men som aldrig bjuder med dig.

Jag har själv vissa vänner som jag inte blir pigg och glad att umgås med , tvärtom känner jag mig iställer bara trött och värdelös. Och det är verkligen inte något jag strävar efter i en vänskap .






Visst är det så simpelt som att man ska sluta umgås med dom , men vissa gånger är det gamla, nära vänner som har förändrats av olika anledningar, eller så har man väldigt roligt vissa gånger men mindre skoj andra .
Jag vill gärna ge många en chans mer än vad dom förtjänar dessutom , mindre smart drag.

Vill dessutom lägga till att jag har många underbara vänner , som man skulle gå genom eld och vatten för utan att tänka efter två gånger.

//M

Yo!
Hur är det med er alla idag ? Själv har man kommit hem till en snorig pojke, som man fick ha för sig själv en lyxig dag till . Det gillar vi , tummen upp. Så har bara haft det mysigt, tittat på lite filmer och druckit mängder med te.






Lilla Pricken fick vila idag, det passar bra.


Över till något annat som har suttit och gnagt bak i min skalle ett tag.
Varför måste folk vara så fruktansvärt egocentriska? Kan man inte ge någon annan lite cred någon enstaka gång? Eller ska man alltid vara så girig som möjligt och hålla hårt i sin kaka samtidigt som man gärna äter någon annans?
Eller är det bara jag som är dum , blond och naiv och vill dela med mig och vara snäll mot alla?
Jag tycker att man ska höja alla så högt man kan , hjälpa och stötta oavsett om deras piedestal kommer hotfullt nära ens egen. Believe me, jag är trött på lilla landet lagom där ingen får vara bättre än någon annan , men man får däremot gärna bromsa alla andra om det går. Och nej , jag är inte bitter , jag blir bara trött på att man ger och ger och ger, medans andra bara tar och tar , klappar sig på magen och rapar .

Så glöm inte- vinner du något på det så är det okej, men vinner någon annan något på det så neka dom det så länge du kan . Jag tror inte ens jag behöver tända min ironiskylt denna gång.

Vet att jag upprepar mig själv massor av gånger ovan , men då kanske budskapet går in någon jävla gång.
Jag är trött , och tycker inte att man beter sig såhär.



//M

Ligger och kollar på fälttävlan på eurosport.

Fett imponerande i mina ögon , det måste jag erkänna.

Om vi nu ska hålla på och erkänna saker kan jag även tillägga att det kommer vara fett jobbigt att gå upp imorgon.


//M

En av dom bästa böckerna någonsin.

Synd att man inte hittar några bilder i bra kvalité =/

 

 

//M

Jag har suttit och funderat på om det finns någon skottsäker plan för att hålla huvudet över ytan.

Har kanske inte kommit långt, men i alla fall någonstans? It goes like this;

* Tröstäta godis halva natten , sminka mig och prova alla kläder jag har. Borsta tänderna för att sedan börja tröstäta igen. upprepa såpass många gånger som behövs. 7 är lämpligt.


* Sova. Och vägra vakna försen våren är här igen. Brukar kallas att gå i ide.
-Lutar åt  det hållet. Men iofs, då kommer jag ju inte få använda mina mysiga stövlar. Tål att tänkas på.

* Bli sådär underbart treårs-trotsig och vara jävligt bitter. *ironiskylten* kommer få blinka tills lamporna bränns ut. Och då tänker jag bara byta ut dom och fortsätta lika länge till.
- Funkar bäst med mycket kajal . Den bör matchas med rynkad näsa och framskjuten haka. Helt klart.

*Bita ihop och fortsätta le tills tänderna går sönder.
- Känns ungefär som neverending engelskalektion. Nåt väry najs.

* Ha denna ljusa framtid att se fram emot. Den ger i alla fall mig ett leende på läpparna , kunde inte ha beskrivit den bättre själv!

Nu anser jag att ni ska vara duktiga och hjälpa mig med det stora besslutet att avgöra min framtid. Andra bloggare låter er rösta om triviala saker som hårfärger etc, medans mina får avgöra mitt öde.

Ja, jag biter er om ni inte slänger in en kommentar om vilket alternativ ni skriver på er lapp.



//M

Det är så himla mysigt att få ta en lång dusch , dra på sig mjukisbrallor och ett par raggisar, krypa upp i soffan med en stor filt och en kopp te efter man har käkat sig proppmätt. Höra regnet smattra mot snedtaket och läsa en bra bok.

Det är fan äkta lycka i mina ögon .







//M

Nej , jag sov inte enda tills nu.  Vaknade för några timmar sedan. Har dragit på mig något som går i skolan nu , kroppen värker och huvudet spränger. Har det ju gjort i några dagar nu , men stannar hemma idag. börjar få tillbaka lite driv igen, vill göra saker, vill att något ska hända. Är inte så jävla passiv som jag varit det senaste. Bara för att ha något att göra så trycker jagi mig mat, fast jag inte har någon aptit när jag är sjuk . Vill att den senaste träningen med hästen ska göra underverk , vill att allt ska vara bra och att man ska kunna känna lite frid och ro. För även om allt är bra så är jag rastlös, det kryper i fingrarna. Har väl en rastlös konstnärssjäl som längtar ut. Som har dåligt inflytande och tvingar mig att ta långa sovmorgnar , som tvingar mig att sitta och kladda och teckna istället för att anteckna på lektionerna. Som tvingar mig att underhålla folk, ha glimten i ögat och slänga ur mig kvicka kommentarer. Som tvingar mig att sätta mig ner med papper och penna och sätta ett ord efter ett annat, och låter mig inte sluta försen rastlösheten fastnat på papperet.

Fast just nu tvingar den rastlösa konstnärssjälen mig att titta på How I Met Your Mother. Najsnajs.

Jag har ont i halsen , det är synd om mig.

ska ta och hoppa in i duschen , försöka snygga till mig... Ifall man mot alla odds kommer iväg på något idag!





//M

Den här borde omedelbart ha en given plats bland mina budord:

* Du skola icke schamponera ditt hår innan du kollat av att det inte hakat fast i nackpiercingen. Det gör ont.