Martina

Idag har verkligen varit en slapp dag, är sjukligt trött så har verkligen inte orkat dra igång nått.
Red som vanligt lektion på kvällen för Linda, det gick inte vidare... Pyret vill nog ha sin vintervila nu ;)

känns så sorgligt att det var sista lektionen. Har inte fått avslutningsdiplomen på flera år, men nu fick jag ett som minne. Jag har liksom ridit för Linda minst en gång i veckan, i över tio år nu. Periodvis fler gånger i veckan, som innan jag skaffa min första ponny och jag fick vara med och rida till ponnys som dom skaffa. Praktiserade ju där i en termin med, efter nian, då spenderades ju minst åtta timmar varje vardag där. Och nu ska väl stället jämnas med marken, när dom flyttar.

Visst, Linda och Annika har väl drömt om att få ha ett större ställe i över tio år nu, men deras lilla ranch har varit ett andra hem för mig sen jag gick i fyran.
Jag vet precis hur allt ska göras, rutinerna sitter i ryggmärgen och jag kan alla Lindas svar på mina tusen frågor utantill.

Visst kommer jag åka och träna för Linda på det nya stället med, men det känns fortfarande jobbigt att lämna den för trånga manegen, men det kassa underlaget och dåliga belysningen, och stallet utan varmvatten som är så kallt att fyra av mina tår fortfarande alltid blir konstigt förgade när jag blir för varm eller kall.

När jag gick igenom min jobbiga tonårstid och umgicks med lite suspekta typer, så tog jag med dom så Linda fick träffa dom. Inte hem. Jag har alltid pratat med henne om allt, och jag har alltid fåttt råd som varit värda att följa. Och jag vet att vi kommer fortsätta ha kontakt, men jag har så svårt för förändringar.

Det lilla stallet med tio boxar och enn pytteliten manege, som ligger strax utanför centrum har varit mitt andra hem i närmare tio år. Det känns tungt att lämna det.



Jag fick mitt första avslutningsdiplom -98 och det sista -09.



// M