Martina

Satt och pratade med en tjej på skolan idag. Och man inser att fast man tycker man haft det rätt tufft vissa gånger i livet så finns det alltid dom som haft det värre.
Jag vet inte hur mycket energi jag bränt förr på att önska att saker vore annorlunda och önska mig det jag inte har , istället för att vara glad och tacksam för det jag faktiskt har.
Visst , jag har små tuttar , men jag har en helt okej mage. Visst , jag hoppar inte dom högsta höjderna med hästen , men det går bättre nu än för  ett år sedan. Visst, jag har det jobbigt med skolan, men jag har möjligheten att gå i den. Visst , mina föräldrar kan vara överbeskyddande och tjatiga , men dom bryr sig och älskar mig.
Jag kan fortsätta så här i en evighet, det finns så många saker man tar för givet eller irriterar sig på men som man inte skulle vilja vara utan.
Och jag försöker ta tillvara på dom och vara tacksam för dom små sakerna , ni vet , dom där som förgyller vardagen. Och har jag en jobbig dag så unnar jag mig något istället för att deppa ihop helt.
Det funkar för mig. Och det gör livet så mycket enklare sett från mina ögon , om man försöker vara positiv.
Om det är tufft eller jobbigt en dag så blir jag full i fan istället och ska göra något bra av det, många gånger räcker det att ta ett djupt andetag och fundera över det ett tag , många gånger gör man en höna av en fjäder. Lyckas jag skratta åt problemen är det en vinst för mig . Självklart har alla olika sätt att tackla sina problem och monster , och min är att jag vägrar låta dom äta upp mig. Jag vet att jag kan , jag vet att jag fixar det och jag vet att det finns dom som har det värre som får kämpa så hårt. Vill jag så kan jag! Är det något som är för mäktigt , något jag inte kommer klara av så vägrar jag ge upp . Men det är inte hela världen om jag inte klarar det. Man får försöka hitta en lösning men det är inte alltid den finns där. Gör den inte det så har jag i alla fall försökt. Jag vill göra mitt bästa , det är dom gånger jag inte gör det som jag blir besviken på mig själv.

Och det känns som att det positiva tänkandet har fått mig att växa som människa. Jag tänker inte bara positivare om mig själv , utan även om andra! Jag har fått mer överseende med brister och andra saker jag hade irriterat mig på förr , för jag tycker alla är fina människor men på olika sätt , och det är väl tur det ? Jag hade i alla fall aldrig stått ut om alla skulle vara likadana =)
Jag har insett att alla är inte ute efter mig , man måste inte tolka en kommentar negativt !
Kan även tilläggas att jag har haft problem med dåligt självförtroende , men känner mig nu säker i mig själv.

Så glöm inte att njuta av det du har , och tänka positivt, det har definitivt hjälpt mig!
Jag vägrar låta mina rädslor hindra mig.

// M